Mary

Jag hatar de dagar då ingenting infinner sig. Ingen ork, lust eller engagemang till någonting.

Jag gör det jag ska och måste på jobbet men inge mer en sån dag. Jag hatar mig själv för det.

Jag tar inte tag i de saker som bör göras hemma. Jag hatar mig själv för det.

Jag gör inte ett skit sånna dagar och jag hatar mig själv sånna dagar!

 

Fisen är hos Thomas den här veckan och då blir det helt naturligt mindre gjort bara för det. Plus oflyt och noll ork, lust och engagemang så blir det snabbt en jävla skitvecka.

Är fisen hemma, ja men då gör vi hur mycket som helst en eftermiddag! Känns som vi hinner och gör miljoner saker jämfört med den veckan jag är själv.

 

Till helgen är det sista jaktsvängen iaf. Eftersom jag är gnällig och opepp på precis allt så har jag inte för höga förhoppningar den här helgen heller.

Jag vet att jag kommer ha annan inställning när jag kommer dit för där kan man inte vara bitter och less. Det är alldeles för härligt där för det.

Och sist vi var iväg var jag en milli-jävla-meter från att få skjuta en stor tjur! Just inge bitter över det heller. Ni förstår inte hur nära det var!! Grr!

Men, nu måste det släppa.

 

Känner ni igen den känslan. "men nu då, nu måste det börja gå bra snart. Nu är det väl ändå snart slut på uppförsbacke, nu måste det börja rulla på". Och man väntar och väntar. Försöker och gör hela tiden det bästa man kan av situationen men det släpper inte.

Flyt, tur, flax, medlut, flow. Bara lite gran så man lyfts lite. Men nej... Inget.

Den känslan hatar jag oxå. Jag är en positiv människa tycker jag själv. Jag lever efter det att det kan aldrig gå helt åt helvete. Det kan inte det! Det kan gå jävligt ont, jävligt länge, men det går aldrig helt åt helvete.

Inte med de jag har omkring mig, världens bästa föräldrar, syskon, vänner, ex och barn. Har man sånna runt omkring sig går det inte helt åt helvete.

Men det betyder inte att det inte är tungt där emellan. Och det måste vara tungt ett tag om det ska kunna rulla lättare sen, men nu har det varit tungt för länge känner jag. Börjar bli less på hela situationen.

Det händer för lite. Det står still!

Och visst, det blir inte mer än man gör det till. Visst, jag kan rycka upp mig och bli skitglad, men det blir inte äkta om jag inte har något att vara skitglad över. Och just nu är det bara lite flyt jag begär....lite lite flyt. Det räcker med lite!

 

Får vi bra jakt och vi lägger någon älg i helgen, det skulle räcka. Då blir jag glad över det och det kommer jag känna av i så mycket annat oxå.

Nu håller vi tummarna för det, och så sätter jag punkt på allt gnällande nu.

 

Nästa vecka ska jag till Sala på kurs. Nästgårds...nä. Men det är kul att få se sig om lite. =)

Note to self: låna GPS av pappa... Vill inte se mig om för mycket.

 

//M