Björnvrål..
Det var inte så länge sen jag skrev om min växande björnfrossa här på bloggen. Nu vet jag varför oxå, det var bara inte för att, utan det var en riktigt känsla, en varning. För vad gör jag på fredag mitt på dagen? Jo väcker en björnjävel!
Jag hade en trakt på 12 ha som jag skulle banda in och det var granskog, så redan där börjar man ju bli nervös. Dom bor gärna på berg i granskog nämligen. Jag tutade flera gånger innan jag klev ur bilen, pratade med mig själv medan jag packade i ryggsäcken osv, och sen gick jag och Hímlis. Började på den kanten där jag hade störst chans att vindstöta området lite, men vinden låg inte riktigt på på det hållet.
Hur som helst så går allt skitbra och jag är i stort sett klar. Har kortsidan längst ner kvar att banda bara.
Och när man varit på samma trakt i nästan 2,5 timme så börjar man känna sig trygg, eftersom jag fört ett jävla liv och tror att det omöjligen kan vara ett enda levende ting kvar där inne.
Men så fel jag hade!!
Har kanske 75 meter kvar, då jävlar vrålar det till en bit upp i granskogen. Och jag behövde inte fundera två gånger på vad fan det var som lät. Kollade snabbt vart Himla var och hon var alldeles brevid mig, kom himla sa jag väldigt försiktigt och på skakiga ben började vi gå ner mot vägen. Jag gick faktiskt jävligt lugnt tills jag var helt säker på att jag inte hörde nå brak bakom mig. Då sprang jag, men bara en bit, för att springa på spaghetti ben var inte lätt.
Jag kom ner på vägen och då ringde jag Thomas direkt för han visste vart jag var osv.
Aningen skakis då vill jag lova...
Och idag ska jag till skogs igen. Fast inte till samma ställe! Och fan om jag går på björn idag oxå, då jävlar! Hoppas det är tallskog dit jag ska idag.
//M
Jag hade en trakt på 12 ha som jag skulle banda in och det var granskog, så redan där börjar man ju bli nervös. Dom bor gärna på berg i granskog nämligen. Jag tutade flera gånger innan jag klev ur bilen, pratade med mig själv medan jag packade i ryggsäcken osv, och sen gick jag och Hímlis. Började på den kanten där jag hade störst chans att vindstöta området lite, men vinden låg inte riktigt på på det hållet.
Hur som helst så går allt skitbra och jag är i stort sett klar. Har kortsidan längst ner kvar att banda bara.
Och när man varit på samma trakt i nästan 2,5 timme så börjar man känna sig trygg, eftersom jag fört ett jävla liv och tror att det omöjligen kan vara ett enda levende ting kvar där inne.
Men så fel jag hade!!
Har kanske 75 meter kvar, då jävlar vrålar det till en bit upp i granskogen. Och jag behövde inte fundera två gånger på vad fan det var som lät. Kollade snabbt vart Himla var och hon var alldeles brevid mig, kom himla sa jag väldigt försiktigt och på skakiga ben började vi gå ner mot vägen. Jag gick faktiskt jävligt lugnt tills jag var helt säker på att jag inte hörde nå brak bakom mig. Då sprang jag, men bara en bit, för att springa på spaghetti ben var inte lätt.
Jag kom ner på vägen och då ringde jag Thomas direkt för han visste vart jag var osv.
Aningen skakis då vill jag lova...
Och idag ska jag till skogs igen. Fast inte till samma ställe! Och fan om jag går på björn idag oxå, då jävlar! Hoppas det är tallskog dit jag ska idag.
//M
Kommentarer
Trackback
