Mary

När jag var liten, alltså runt 6 år, då ville jag vara kille.
Det var ju braa mycket häftigare än att vara tjej.
Därför lekte jag (och var oftast) herren på täppan på skolan.
Lekte med bilar.
Klättrade i träd och trodde jag var skit tuff.
Brottades med grabbarna.
Bröt arm. (cattis poängterar att jag aldrig vann över henne)
Lekte McGayver (min idol)

Men så fort vi kom in i klassrummet så var jag inte som killarna nå mer.
Då skulle det vara ordning och reda och jag var den som såg till att killarna höll käften under lektionerna.
Jag fick väldigt många gånger inte heller vara med och bestämma bänkplatser dom gångerna man fick göra det i skolan. Det var nämligen så att jag ofta fick sitta mellan dom bråkigaste killarna istället för att hålla ordning på dom. Inte så kul när alla mina tjejkompisar satt tillsammans.

Självständig är väl oxå ett ord som passade på mig när jag var liten och gör väl fortfarande. Jag kunde själv och tultatde på redan från småbarnsåren har mamma och pappa berättat.
Inga större problem att hitta på saker själv. =)

Nu för tiden är jag rätt nöjd med att vara tjeje faktiskt och jag brottas inte längre med killar.