Mary

Stor, stor kärlek!

Det är helt otroligt vad dagarna går snabbt fast man inte gör så mycket.

Kliver visserligen inte upp förrän nio tio på dagarna men ändå... Sen så äts det ju mins 30 min åt gången när det äts så där försvinner ju lite tid. Plus att det bajsas i tid och otid oxå så man måste byta, sen vill man ju liksom inte sluta titta på miraklet när hon är vaken. Hm... Time flyes. =)

Trivs fortfarande lika bra i mammarollen iaf.

Har funderat mycket på om man hade varit lika redo om man skaffat barn innan.. Om man växt in i det på samma vis då liksom. Har svårt att tro det för så här rätt kan det bara kännas nu tror jag. =)

Tänkte jag skulle dra helgen på BB i lite snabba drag om jag kan...

Den helgen så kom Sara, Ante och Axel (10dagar gammal) upp och hälsade på. Grabbarna skulle jaga fågel hela helgen, och hur inviger man en sån helg om inte genom att dra i sig en flaska whiskey och en låda öl.

Då vill jag understryka att Thomas inte varit full på väldigt länge, och att vi varit väldigt noga med att tänka på att det kan ju bli dags för BB när som helst...MEN inte den här helgen.

Kl 01.00 var iaf Thomas givetvis inte bara lite "på kanelen" utan riktigt jävla skit full.

Han vinglade in i sovrummet strax efter mig och slocknade i sängen med kläderna på. Ett tag låg han där innan han rullade ner på golvet. Eller som han själv sa, jag puttade ner honom på golvet.

Hur som helst blev jag väldigt arg på det eftersom han låg och sparkade på sängen så jag inte kunde somna. I all min ilska så samlade jag och stor-magen all kraft och slet upp karln i sängen igen.

Pulsen och ilskan fick lägga sig lite innan jag kunde slappna av och skulle sova.

MEN! Då hände nå som jag direkt förstod vad det var men inte riktigt ville tro på...Vattnet gick.

Jaha...hm..la mig igen och försökte somna om eftersom jag ändå inte kände nå så var det nog inte så viktigt.

Lätt att somna tror ni....Nä!

Ringde sjukhuset och dom sa att vi skulle åka in....Jaha sa jag och kollade på min sambo som låg i fosterställning och luktade whiskey...Hejja.

Började packa väskan i lugn och ro både till mig och Thomas. Sparkade på honom emellanåt och sa att vi måste åka på bb. Ingen respons förrän jag packat klart, klätt på mig och gjort allt färdigt nästan, då hörde han vad jag sa. VA?! NU??!!!

Sen for han upp ur sängen och skulle börja packa...ut i hallen, slet ur reservnycklarna till bilen ur nyckelskåpet och sa, jag kör!

Eller inte.

Eftersom han sovit i lite mer än en timme så pratade han hela tiden om whiskeydrickandet som "igår" fast det bara var två timmar sen han ställde ifrån sig glaset.

Jag körde iaf, men "det var bara att säga till så kunde vi bytas av". Jo.

Han somnade äntligen i svenstavik iaf.

kl 06.00 var vi i stan, och jag sa åt Thomas att ta några djupa andetag och hålla tyst när vi kom in. Han gjorde mycket bra ifrån sig trots att han faktiskt var full. =)

Där togs det CTG och kollade lite och sen fick vi eget rum kl 07.00 på lördag morgon.

Sen var Thomas Holmin så vansinnigt bakfull hela lördagen så det var nå hemskt! Hahaha, jag har ju kort, men vill inte hänga ut min älskling. =)

Jag hade iaf inga värkar just förrän på natten mot söndag. Innan då så hade dom sagt som så att om jag inte kom igång av mig själv så skulle jag få dropp på söndag mitt på dagen.

Och så blev det, men jag skyndade på droppet lite så strax efter kl tio så började värkarna ta fart på allvar.

Runt två tror jag det var så började det göra lite väl ont tyckte jag och ville prova lustgasen, men den skiten kräktes jag av. Det blev lite akupunktur istället och det fungerade rätt bra. Halverade värkarna iaf så jag han slappna av rätt bra, men sen blev det krångligt att ha nålarna i magen så då bad jag om ryggbedövning.

Och det måste jag ju säga var förjävla skönt! =)

Rasslade bara till så hade jag en slang i ryggen och 10 min senare så var jag som ny och uppe och gick.

Värkarna kände jag fortfarande, men jag behövde inte flåsa mig igenom dom utan kunde prata och så utan att bli besvärad.

Sen väntade vi liksom bara på att jag skulle känna krystvärkarna... Jag och Thomas fattade nog ingenting just då tror jag. Dom började plocka in barnkläder och massa grejer inför själva nedkomsten så att säga.

Öh, är det dags snart eller??

Helt konstigt blev det iaf, men tillslut så kände jag att nu vill jag fan hjälpa till så då satte en timmes krystande igång.

Och jag har tränat en del hårda pass i mitt liv men inget har varit så fysiskt jobbigt som att krysta. Det gjorde inte ont, men jag var ju svettig som om jag gymmat max i flera timmar! Man får ta i bra nog kan jag lova.

Men belöningen som kommer ut går inte att beskriva!!! Vilken känsla när man hör sitt barn skrika för första gången, och sen får henne på bröstet...då grät mamma Marie! =)

Thomas skötte sig utmärkt trotts hans rädsla för blod och ogillande av sjukhus. =) Jag hade inget behov av att ha han flåsandes i mitt öra under värkarna och inte behövde jag hans hand heller, vilket jag tror han är rätt glad över. =) Nä, det räckte att han kom och gav mig en puss lite då och då mellan värkarna. =)

Allt sammanlagt under de där dagarna vi var på bb så var förlossningen helt underbar egentligen. Smärtan man har under värkarna glöms snabbt bort, och jag skulle lätt göra om det imorgon.

Skäms ju nästan att berätta om förlossningen när det gick så jävla lätt. Gick inte över tiden utan fick två veckor innan. Inge krångel med någonting alls egentligen och pigg så här efteråt oxå.

Sen att Thomas var skit full första timmarna på bb kunde jag nog skratta åt endast för att jag inte kände en endaste värk eller så. Har varit annat ljud annars vill jag lova.

Eller jag hade lämnat honom hemma helt enkelt. =)

Nu ska jag lägga upp någon bild oxå. =)

Här har ryggbedövningen gjort sitt och jag har väl en sådär två centi kvar tror jag. =) Mår som en gud jämfört med innan. =)

Här är hon!!! Underbara lilla Fanny!

"Det har kommit en liten, liten människa för att möta stor, stor kärlek"

//M

Fint och ärligt skrivet syster! När jag läser så känns det som jag sitter och snackar med dig.. =)

STOR STOR KÄRLEK från moster Cattis

haha vilken orginell början på förlossning! Grattis så mycket till flickan! hon är jätte söt!!=)'kram

Oj vilka rysningar jag fick i hela kroppen.. sista delen av texten var svårtydd pga tårarna i mina ögon! Fantastiskt! Å ännu en gång, GRATTIS! :)