Dom bästa först...

Det finns mycket vi aldrig kommer att få svar på här i världen och en sak är ju varför fina människor väljer att lämna oss andra mycket tidigare än vad som var tänkt.

Det blev snabbt mörkt igår då Anna ringde och berättade det fruktansvärda som hänt..
Man slutar bara andas.
Och då kan inte jag säga att jag var en av hans närmaste vänner, men så tomt det blev direkt.

Tänker på honom och blir jätte ledsen direkt då jag ser han glada ansikte framför mig och hör hans skratt.
Alltid den gladaste av alla. Snäll och...ja, det var svårt att hitta något fel på honom...tror inte det fanns några.

En underbar människa som lämnar oerhört många sörjande vänner efter sig.

Åter igen en ängel som plockas hem för tidigt...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0