3. Mina föräldrar
Hur ska jag bära mig åt för att inte dra ut på det här inlägget till milsvis långt?
Om mina älskade föräldrar skulle jag kunna skriva hur mycket som helst.
Jag vet att många säger att dom har de bästa föräldrarna i världen, men det kan inte stämma helt riktigt för det är faktiskt mina som är det. =)
Mina föräldrar har alltid funnits vid min sida och finns alltid där med öppna armar när man än vill och behöver.
De är stöttande, ärliga, roliga, hjälpsamma och fruktansvärt roliga att umgås med!
Min mamma är den snällaste och mest ärliga människa jag vet. När mamma pratar då lyssnar folk för det kommer väldigt sällan nå dumheter från hennes mun.
Jag har ärvt mammas "jävlar anamma". Man skulle kunna tro att det är pappa som har det i våran familj men faktiskt så är det mamma. Pappa står för humöret.
Mamma är alltid mamma och den man går till när man behöver en kram. När jag gråter så gråter min mamma, när jag är glad så skrattar min mamma och när jag har funderingar kommer hon med goda råd. Hon lyfter alltid upp en när man är nere.
Å rolig är hon oxå. Med mamma kan man skratta tills tårarna inte räcker till!
Pappa är den mest osjälviska människan jag vet och den enda jag känner, som när det behövs, kan få övernaturliga krafter. Jag är har redan sett honom köra med ljusets hastighet och jag är rätt säker på att han skulle kunna flyga om det verkligen behövdes.
Han tvekar inte på att åka hundra mil om någon av oss barn eller barnbarn skulle behöva det pga någonting. Han ger och ger och kräver aldrig något speciellt tillbaka.
Jag är min pappas flicka, har alltid varit men har nog blivit ännu lite mer de senaste åren. Dels för att jag blivit äldre men oxå för att vi tycker väldigt lika om saker jag och pappa. Vi delar intressen och kan utan problem fika bort flera timmar hemma hos mig eller bara hänga en hel dag tillsammans.
Tanken på att de man älskar mest av allt i hela världen en vacker dag kommer att försvinna ifrån en gör mig fruktansvärt ledsen och jag har svårt att se hur jag ska klara mig när den dagen kommer.
Ens föräldrar säger alltid att man för dom alltid kommer vara en liten flicka hur gammal man än blir, och jag har ingenting emot det. Jag älskar tryggheten mina föräldrar ger mig och hoppas att jag kommer kunna ge mitt barn samma trygghet och stabila uppväxt som min mamma och pappa gett mig.
Kärleken jag har till mina föräldrar går egentligen inte att beskriva med ord för den är på tok för stor.. jag känner den där stora kärleken varje gång jag träffar dom eller pratar med dom på telefon men säger det aldrig..
Jag älskar er mamma och pappa! Ni betyder allt för mig!
Puss och Kram!
Kommentarer
Trackback
