Mary

Dags att skriva om nästa familjemedlem.

Det här kommer bli den tuffaste. Och inte för att jag inte kommer på något att skriva utan att det finns för mycket att näma och med ett speciellt band som är svårt att beskriva.
Pratar ju om Catrin "Cattis" Hjorth så klart.
Min älskade lillasyster.

Det med att det är extra svårt att skriva om henne är nog för att jag tillsammans med henne har upplevt mest känslor. Och då menar jag alla känslor.
Vi har gråtit ihop av många olika anledningar, vi har skrattat tills vi inte kunnat andas miljoner gånger och vi har slagits så att tårarna har sprutat.
Det sistnämnda förekommer som tur är inte nu längre även om vi ibland fortfarande säkert har lust båda två.
Men det blir så när man är nästan lika gamla.

På samma vis som vi slagits för att vi alltid umgåtts så har skrattet aldrig varit långt borta.
Finns ingen som Cattis som lockar fram skrattet hos en så lätt och så mycket.
Ofta för att vi dummar oss nå fruktansvärt mycket ihop men mest för att hon är så vansinnigt rolig.
Det vet jag att hennes kompisar oxå har som en av alla favorit grejer hos Cattis. Hon får en att skratta.
Det är en otroligt viktig egenskap hos en människa. Man blir så mycket lättare att tycka om.
Och det är Cattis, lätt att tycka om. Allt från killar till djur och ungar älskar Cattis. Sant!
JÄMT har det varit så.. Ungar som inte vågar titta på mig står och räcker upp händerna mot cattis i samma sekund.
Det är en sak som jag alltid varit avundsjuk på hos henne... Lättheten att träffa nytt folk och bli omtyckt så direkt av alla.
Avundsjuka är nog kanske den största negativa grejen som finns mellan syskon i samma ålder tror jag, men trots det har vi alltid ställt upp för varandra när det behövts. Jag har dängt elaka ungar på skolan för hennes skull och hon har tagit hem armbrytar-turneringar i Hjorths namn och gjort mig stolt.
Hon har faktiskt, nu när jag tänker efter alltid varit lite bättre på allting. I skolan, sport (definitivt) osv.
Men det är bara för att hennes nästa störtsa egenskap efter att kunna glädja människor är envishet. =)
På både gott och ont, men mest gott. Vad man än satt framför henne så fixar hon det. Även om det innebär blod svett och tårar så fixar hon det. Och blir förbannat duktig på det oxå.
En annan la av för länge sen och står vid sidan och undrar varför hon alltid blir så himla duktig.. =)
Duktig...Det är nog ordet för Cattis tror jag. =)

Det har alltid varit jag och Cattis. Vi har gjort allt ihop tror jag. Vi känner varandra otroligt väl och har vansinnigt roligt ihop.
Och trots det så är vi väldigt olika till sättet. Absolut inga motsattser, men väldigt olika. Och tur är väl det annars har vi väl slagits om ännu mer saker i våran uppväxt. =)
Inte för att det spelat någon roll då Cattis alltid varit starkare än mig och alltid varit mer poppis hos killarna. =)

Nu har vi två helt olika liv hon och jag och bor för tillfället över hundra mil ifrån varandra.
Men trots det så vet jag att det aldrig kommer bli någon större förändring mellan oss. Vi kommer alltid ha lika kul ihop och sakna varandra när hon reser bort (eftersom hon är den resande av oss =) ) och vi kommer säkert fortsätta ha våra meningsskiljaktigheter och säkert bli osams flera gånger till, men det gör inget.
Bandet finns och det är på tok för starkt för att brytas!
Älskar min duktiga lillasyster!

/M